Jag försöker uthärda tillvaron och livet

Det kräver mycket tålamod

Att leva inför en mångtydig värld

Det händer så mycket varje dag

Det sker ständiga förändringar

Det är förfärligt det som händer

På distans borta Vid krigsfronten

”Jag klara mig nog själv så

mycket som möjligt” säger jag

”Det får du inte” säger en medelålders kvinna

Plötsligt ringer telefonen utan förvarning

En man i andra änden säger till mig;

”Hur gör man för att bli av med dig?

Det är ingen mening med det du håller på med.

Jag ska försätta dig i stor skuld” säger han

”Varför då? Allt jobb jag lagt ner på det här.

Menar du att jag åkt och jobbat i alla år

i onödan till ingen mening?? Det vill jag nog diskutera”

”Det är nog slutdiskuterat för dig” säger han

Och sedan lägger han på telefonluren

”Jag har inte hittat på det här” säger jag

En man säger ”En sån skuld vet inte jag

Om jag vill leva med. Det är du det beror på”

Säger han uppgivet och fortsätter

”Allt beror på dig. Det är du som är skyldig

oss andra detta. Så lätt ska du inte få det.

Då blir det åtal och domstol för detta.

Du är skyldig” säger han

”Finns det förlåtelse att få?” undrar jag

En kvinna mässar på Gudstjänsten sänd i TV

”… Och förlåt oss våra skulder. Såsom vi också förlåter

Dem oss skyldiga äro” säger hon med klar stämma

”Finns det förlåtelse att få?” undrar jag

”Jag är oskyldig och utan skuld” säger en man

”Det är förfärligt. Vad har man gjort

För att det ska bli såhär??” säger jag

En röst viskar ”Människor tänker så olika”

”Köra allt i botten är min filosofi.

Sanningen ska fram!!” viskar en man

En annan säger ”Vi undrar hur du tänker?"

En tredje menar på ”Jag vet hur du tänker.

Jag har nog kommit på det nu.

Du är förutsägbar. Du undviker allt” säger han

”Förlåt en gammal skruttig man, fattig i anden” säger jag

”Du är förlåten” säger en annan man med hes röst

Livets timglas rinner på och det rinner Mot sitt slut.

Så småningom kommer sanden i timglaset

Att vara ur runnen ner till botten på timglaset

Telefonen ringer plötsligt igen utan förvarning

Medans sanden i timglaset rinner på

Och en man i andra änden vrålar

från sitt kontor till mig i Telefon

”Din tid här tar slut nu” säger han först

Sedan tystnar han för en stund och fortsätter

Att vråla i telefonluren

”Jag var färdig med dig.

Du kommer aldrig få upprättelse”

Jag tittar på timglaset och konstaterar

Att det är ungefär hälften kvar innan

All sand runnit ner i botten

Taleptox Skrev

Den 20220913

<+>