Solen uteblir 

Och vi andas höstluft

Bladen ligger drivvis

Längs trottoarkanten

Och när inte regnet slår

Mot mörka fönsterrutor

Känns den klara kylan 

Tydligt i varje andetag 

Rännstenen full av vatten

Som aldrig riktigt tycks 

Dunsta bort under dygnet 

Tungsinne eller befrielse 

Mörkret kommer närmare 

Medan vi ibland inte hinner med