Mammas och pappas kärlekslöshet. Det känns som knivar i bröstet. Luften som förvandlas till ett vacum. Själ och psyke som drar ihop sig i kramp. Jag står inte ut med att vara här och nu. Pappa är en promiskuös knullgubbe som går på valium och vodka men ändå omåttligt populär i den kristna församlingen. Mamma är en skenhelig frysbox som pratar tomma ord hela tiden. Jag flyr ut i skogen med mellanöl och kontaktlim och en bandspelare med Deep purple. Jag är 15 år gammal och jag orkar inte finnas till. Ruset är underbart och några polare joinar mig. Min storebror tog livet av sig för några år sedan. Mamma och pappa sörjde inte nämnvärt. På kvällarna sitter de och rabblar böner men deras ögon är tomma som vanligt.
Helgen som kommer så ska vi bränna ned skolan. Vuxenvärldens monumentala svek och förställning är en krigsförklaring och vi sätter hårt mot hårt. Jag skiter fullständigt i hur det kommer att gå för mig. Kontaktlimmet och mellanölet är vår frälsning. Jag heter Lisbeth och jag kompromissar inte längre. Jag är svart i blicken av ett blixtrande hat och jag orkar snart inte längre. Min lillasyster som är 9 år gammal är inlagd på BUP och hon orkar snart inte heller längre. Jag har streck i alla ämnen i skolan och jag går nästan aldrig dit. Vi har en katt som heter Sture. Över honom öser vi all vår kärlek. Mamma med sitt smått maniska hushållsarbetande. Pappa med sin skuld och ångest nere i källaren. Vodka och valium. Han har knullat runt igen. Vår flotta villa är en psykiatrisk klinik. Den schizofrena familjen. Som i Dantes infernos lägre kretsar men än har inte den lyckade fasaden krackelerat. Jag ligger på mitt rum och lyssnar på The doors och funderar på hur sjukdomen och förbannelsen ska kunna hävas. Lillasyster ringer och gråter så att det skär i mitt hjärta.
Pappa är flummig i sin euforiska dimma. Mamma är väldigt förutsägbar robot. Livet är ett straff men vår katt Sture sviker oss aldrig.