ur Det förflutnas skepnader, Dikt delvis inspirerad av en bild av Kajan
Fantasins makt II – EpilogEn man står på en väg utmed en gata Med en hel hoper publik utmed vägens kanter Mannen knäböjer inför fantasins makt Den tar stryptag på denne man På väg uppför en brant backe Är han på väg i vedermödor Ska han anpassa sig eller göra motstånd? Mot den makt fantasin utgör? ”Fantasin till makten” ropar en kvinna Utmed vägen han är på väg emot Mörka moln hopar sig ovanför vägen Skrattmåsar väsnas hånfullt åt mannen ”Det är dig de skrattar åt” säger kvinnan Som står utmed vägen och betraktar Mannen och hans vedermödor Mannen brottas med en inre kamp Mellan tillvarons olika sidor som Pockar på från publiken som står utmed vägen och bara betraktar Mannens knäböjande inför tillvaron Och publikens förväntan på allvar ”Du är en liten man. Bli en stor övermänniska. Kan du inte din Nietzsche?” Säger en kvinna i publiken Mannen reser på sig och säger ”Jag tror inte på Den Stora övermänniskan. Vi är alla små. Inget mänskligt är stort eller evigt” Han fortsätter ”Men jag ska klara av detta Ändå” Och han reser på sig från sitt knäböjande Och kämpar sig uppför backen på ren vilja Publiken applåderar och en ropar ”Där ser du att du kunde klara av detta” ”Med er hjälp ja – trots vedermödor och lidande” Säger mannen till den i publiken som ropat Väl uppe på backens krön vänder han sig om Till publiken och vrålar i segerrus; ”Nietzsche - draw something old over yourself, And keep your fantasies with you in your grave”
Taleptox Skrev Den 20221017 <+> |
Nästa text
Föregående Taleptox |