...små och stora angränsande rum där det hängde
tavlor överallt. Väggarna var prydda med tavlor och
du flanerade sakta som i slowmotion mellan rummen.
Det var som ett museum för den tidens moderna

och omoderna konst och konstigheter. I rummen
fanns dessutom små vita piedestaler med statyetter
där det ibland gick att som känna igen vad det
utställda skulle föreställa. Det fanns dessutom

klädda men strama pallar att sitta på. Inga långa
bänkar med eller utan stöd, utan bara rygglösa enheter,
med plats för en. Bara människor över arton år fick
komma in i salarna och det var juridiskt riktigt

förstod du. Envar besökare måste förstås kunna
ta ansvar för sitt eget möjliga beteende och avarter
som att bryta mot trivselreglerna bestraffades
naturligt nog även därefter. Du gick omkring och

stannade ofta upp för att tänka, känna, beakta, betrakta.
Som en lätt igenkännlig dimma steg och sjönk en hart
när ohörbar räcka av toner i detta hus, med en trappa
ned från markplanet och en lika stor och bred som

gammaldags trappa ledande upp till en andra våning.
Mitt i rummet fanns två hissar, breda och djupa, vilka
skulle kunna bära last i form av konst, maskiner samt
olika slag av människor, privatpersoner eller personal.

Tolv människor var max stod det på en skylt på ena
sidan av de knappar som kunde tryckas in. En plats
fanns för att sticka in en nyckel och så en knapp att
trycka på för att komma upp till ett privat tredje plan.

Vilket kan ha hyst viss och speciell plats för personal,
förråd, administration med mera. Det fanns en liten
restaurang i en sal långt borta från utställningen och
där fanns det plats för omkring trettio personer.

Där gick det att äta en lätt sallad, inhalera olika sorter
av dryck, bakverk, bröd och kakor av skilda slag.
Men du skulle inte styra stegen dit än. Nu kände du ett
plötsligt sug efter att sitta ned en stund och betrakta

en serie på åtta tavlor. De var målade som ett specifikt
händelseförlopp och envar besökare såg både vad den
själv tolkade in i dessa bilder, denna serie av bilder.
Samtidigt som 'alla' betraktare såg samma saker i de där

bilderna. Såg även envar sin egen version av att betrakta
dem, kopplat nog till egna känslor och tankar kring dem.
Betraktandet av dem kunde utlösa mer eller mindre
glömda eller förträngda minnen och varje bild för sig

skulle kunna roa och förtrolla eller provocera och som
gripa tag om den som såg på dessa både väl på en gång
enskilda bilder som att det hängde samman, likt en serie i
en tidning. Som mera korta kapitel i en bok eller pjäs.