-

-

”Sitt stilla!”, röt det till vid en kateder

Koncentration på tavlans ord jag skulle ha

Bänken var min kudde, fast tråkigt hård

Symboler och krumelurer långt där borta

Från tavlan skulle de in i mig, och sen stanna

Var det tänkt

-

Ett system upprättat för länge sen

När inte mycket kunskap fanns

Om stillasittandets långsamma kvävning

Av utveckling, förståelse och nyfikenhet

Den rörliga kroppens lärningsystem

Med alla dess sinnen, men istället de bliva

Förpassade, och stillsamt krymper de väggar

Där sittandet krävs, långsamt de pressar

Min form in i en och samma mall

En slutprodukt som kan mätas

Där barn som hamnar utanför

Inte riktigt räknas

-

ABC-sånger av diagnoser följer rörelsens barn

”se så nu, bara tag ett piller varje dag”,

Sa hjälpen utan obehag

"Sen kan både dina ögon och öron

Nu både se och höra, i timmar lyssna på

De mest tråkiga krumelurer du tänkas få"

-

Men jag har tappat den gnista

Glädjen som fanns när jag sprang

Nu är jag avtrubbad och distant

Lärarens talande om presens och imperfekt

Är nu inte tråkigt

Men heller inte något annat

Det är nu ingenting

Men stilla jag sitter

I alla fall, som de vill

Och lugn jag är

Fast i den trånga mallen

Som motstridigt säger

Att alla enligt planen

Alla vi som är i mallen

Självständigt ska utvecklas

Inom uppsatt ramverk förstås

Tänka själva ska vi göra

Att handla och sen dess ansvar bära

Genom att stilla sitta och lära

Repetera och läraren följa

”Det här behöver du kunna!”

-

Fast jag högljutt vill skrika

Men håller det inne

Insidan är tom

Jag vill bara försvinna

Ut till det gröna

Till livet som går förbi

Borta där genom fönstret

Utan mallens medicin

Likt de miljoner barn

Som växt upp i det gröna

De hundratals generationer

Som genom lekande utforskande

Skolades med rörelsens lära

-