-

Det fanns inte mer, tomheten skenade

Utan räls eller spår, ingen viltstig att gå

Skrämd och rädd genom livet vandrar

Fästet som höll mig, brast i sin grund

Träden föll runt omkring min värld

Dess rötter blev till sand som gled ur min hand

Ensamhetens vagga, gnäller så sakta

Ropar efter marken som försvann

Sjunkande ner höjer jag min hand

Tag den och dra mig till dig

Ge mig värmen av kärlekens famn

-