Två polare som har åkt till Paris några veckor i juni.
De har gått och satt sig på en uteservering på någon gata som väl ingen hört talas om ens, i Sverige. Till och med i Paris finns det de som aldrig hört talas om... norrlänningar. Du vet väl att allt ovanför staden Kalmar är att betrakta som vildmark.
Tomas vill berätta en hitsoria och börjar med att säga.
-Det var en gång två dumskallar på en öde ö.
-Hur kunde den ens vara öde?
-En ö i alla fall.
-Om den är öde så är det ju ingen där.
Här uppstår det en sådan där som paus.
Ungefär som skillnaden mellan en Mercedes och en bok om spöken, en Cadillac exempelvis.
När pausen sedan 'tonat ut, och luften går att andas igen', försöker han åter.
Tomas börjar om igen.
-Det var två dumskallar på en ö.
-Var det verkligen på en ö? Kanske var det en halvö?
-I teveserien så är tittaren säker på att det är en ö de vilsna själarna är på i 'Lost'. Först senare får de överlevande veta att det är en halvö.
-Hur kan du veta det, har du ens sett alla avsnitt?
-Jag har sett några avsnitt i varje säsong.
-Ja, annars kan det vara som att se den svenska sagan 'Rederiet', där jag själv såg första avsnittet och sedan ett år senare, nästa sommar alltså, det avsnitt som sändes ett år senare.
-Jo du har berättat om det.
-Ja, i första avsnittet är det någon som svetsar igen en dörr på fartyget. Ett år senare är det någon som svetsara upp samma dörr.
-Har det verkligen inte kommit längre i handlingen, tänkte du förstås då!
-Ja, det kanske räcker med att se vart 50.e avsnitt eller så, i en långkörare.
Så Tomas försöker kanske igen då? Hans vän börjar för att underlätta för den stackaren.
-Det var alltså två vänner på en ö...
-Nu har jag tappat tråden alldeles...
fast... hur vet man att de var bekanta ens?




(Bästa väninnan och jag bor inte i samma stad ens,
som tur är.
Hon bor 'utanför Uppsala' och jag bor själv
i Stockholms län...)


o