Till minne av min vän, min vän som vi kallar Thess.
Bilden är heller inte du. Jag valde en från nätet för att skydda din identitet.

Du korsade min väg för ca 3 år sen då du läste en av de betraktelser som jag skrivit. Kommer inte ihåg exakt vilken men den handlade om självmord. betraktelsen satte fokus på psykiskt dåligt mående. Jag avhandlade nihilism och att ingenting finns kvar mer, ingenting mer än den slutliga destinationen som är att lämna allt, jag lämna och gå för att inte mer komma åter.
Du blev berörd och skrev till mig en gripande kommentar på Facebook och jag kontaktade dig via messenger.
Du var oerhört slagen och utsatt, ja du var sårbar och du sträckte ut en hand.
Jag snappade upp dig.
Jag lyssnade, lyssnade, och hörde dig. Som genom ett under vann jag ett skört förtroende till dig.
Detta samtal blev till ett telefonsamtal där du berättade att du lurats av män som lovat dig droger. Dom förde dig till en annan stad, en stad du inte känner.
Du var utblottad och sönderslagen när vi samtalade. Männen hade lurat dig med droger för att sen utnyttjat dig sexuellt på sätt jag inte kan ens skriva om.
Två dygn hade passerat och nu var du på rymmen från dom i den stad du inte känner. Utan pengar flyr du utan plan för vart eller hur. Du flyr från de förövare som utnyttjat dig. Det är så hemskt att lyssna, jag det är hemskt att höra. Det gör ont i mig att höra orden från dig Thess.

För dig var detta dock ingenting nytt för dig, detta var din normala vardag. Din normalitet sedan många år, kanske sen alltid.
Jag var själv utan hopp och större mening precis då så jag visste til en del och kunde relatera även om det smärtade.

Du var hörd, jag hörde dig där. Utan att blinka såg jag till att lösa en biljett via tåg och såg även till att du fick en bit mat. Allt medan jag hörde och lyssnade med stor uppmärksamhet medan du kämpade vidare berättelsen om dig.

Vem är du Thess? Ja vem är Thess?
Du var nog till start en flicka som de flesta andra flickor i detta land.
En vanlig svenska flicka var du. Du bodde som många i ett betonggetto, ett miljonprogram som är utan ansikte eller personlighet.
Din mor söp friskt och din far var ytterst aggressiv. Han söp även han och du blev redan som liten utnyttjad sexuellt.
Du fick även smaka på bältet många många gånger. Lydnad krävdes och all olydnad straffades med det svarta bältet av läder. Du kommer ihåg lukten och än idag hatar du du den lukten.
Mamman såg på i ruset omringad av boxar med vin. I lägenheten var lukten av nikotin stark och det var alltid smutsigt.
dagar blev till år och som tillslut skulle blir fjorton somrar innan du mobiliserade och tog till flykt.

Du drog med en kille som hade bil och körkort. En äldre kille som “såg” dig blev din räddare i sin vita springare. Ni drog i väg på en resa , en resa utan mål drog ni. Ni for i hans vita rostiga gamla Volvo. Med pumpande stereo körde ni mot en destination okänd.
Riddaren var såklart en man som var en kopia av din fader. Ur askan in i elden är ett bra ord man kan beskriva denna episod med.
Han introducerade dig såklart till droger. Det är så mycket lättare att våldföra sig på någon som drogar. Han slog dig och han utnyttjar dig för sex medan du var full av droger. En del av dig dog nog där. Smärtan dog även i ruset av tabletter och röka.

En gång med krossad käke och sönderslagna tänder. Ja, med armen ur led utan att helt minnas hamnade du på sjukhus. Kläderna var trasig och du hade ingenting.
Då tog du mod till dig att lämna honom. Utan ens kläder på kroppen lämnar du honom. Men till vad?
inget system tog sig an dig, sjukvården gjorde ingenting. Inte heller polisen gjorde nått. Socialen ville placera dig på ett rehab.
Uppgiven tog du biljetten för att rehabilitera dig. En plats som såklart även den var en plats av trasiga själar som endast pratade om droger. Där fanns personal som utan tvekan sökte offer att “förbarma” sig över och du blev ihop med en anställd på rehab.

Han var “före detta” narkoman och ni klickade enligt dig .Ni kunde relatera och ni pratade om era missbruk.
Kärlek kanske det inte var, men en för stunden falsk trygghet fanns. Nu visade det sig att den före detta narkomanen kanske inte heller var ren. Strax började droger erbjudas och innan du visste ordet av fick du ligga med såväl han som hans kompisar på vilda fester. Allt medan han sen jobbade och du låstes in.

Ditt liv var nu så fragmenterat att du ingenting visste om egenvärde mer. Inte heller visste du någonting om vad kärlek var. Det var normalt att bli slagen och det normaliserades att vara en sexdocka för andra att förlusta sig på.
Du hade ju ett recept för att döva din egna smärta. Droger. Ja droger var din enda flykt från denna skitiga vidriga verklighet vi andra kallar vardag.

Du kastades runt som en smutsig underbyxa mellan olika tvättkorgar men ingen ville ha dig för din smuts var inte enkel. Tvättkorgarna kallas t.ex Frivård, socialförvaltning, psykvård eller kriminalvård.
Strax har det gått några år och du är nu Närmare trettio år. Du är som vanligt helt utblottad och utan något hopp.
Du är dömd av alla som en äcklig vidrig knarkare i ett samhälle som vänt sin rygg till dig. Ingen vill veta av dig. Man ser ner på dig. Ett misslyckande är du Thess. Du är stämplad som misslyckad. Varför just du? Varför är alla andra Miss Lyckad medan du är misslyckad?

Du blir nu gravid och det som sker är att systemet tvingar dig att ta abort. Genom instans efter instans musklas du till en abort. Det som du då trodde kunde rädda dig blev ännu ett fall. Det är dina ord. Vad som är sanning är svårt att veta. Det är din sanning och det är gott nog för mig. Dom tvingade dig till abort enligt dig.

hur mycket hat ska en människa behöva utstå? Du började bli ett med hatet nu. Du var konsumerad av avsky för samhället. Ingenting gott fanns kvar inom dig. Du kan inte längre se nåt gott i denna värld.
Du hånar systemet. Cynisk och sarkastiskt visar du din avsky mot psykvården, en psykvård där kvinnor och män pratar floskler om att tro på sig själv. Män och kvinnor som ingenting vet ska tala om för dig? Män och kvinnor som lever i en skolbok och som lever i villa i fina området ska tala om hur du ska göra? Ditt förakt vet ingen gräns i orden som kommer. De orden lämnar vi till fantasin för den som läser.

Du valde nu en kille som drogade för att kunna fortsätta att droga. Någonting inom dig tog kontroll över ditt självhat så det blev till en tillfällig tillgång, en tillgång som varade en stund. Han fick sex och du fick droger. Samtyckligt pågick denna underliga relation.

Som flicka var du den som skar dig redan tidigt. och där var det heller ingen som såg dig. Skolan gjorde ingenting. Du var svart till ytan och ensam utan vänner var du. Ingen såg, ingen hörde och ingen brydde sig.
Nu som vuxen fortgår det självdestruktiva men med en viss kontroll. Du manipulerar och använder dig och din kropp som ett verktyg för att fortsätta, fortsätta det enda du vet, att droga och döva smärtan av ditt liv.

När den killen som du på nått sätt ändå hade en tvistad kärlek till plötsligt dör i en överdos faller din värld samman hårt.

Du blir uteliggare och ditt en gång vackra anlete är nu borta. Du är passerad trettio med råge. Du är sannerligen ingen skönhet mer. Du är trasig och dina tänder är borta. Du är smal, insjunken och blek som ett vitt lakan. Du ser tragisk ut. Ditt hår lossnar och allt som en gång var vackert är borta.
Du är numer en rest av det som var.

Du har ändå behovet av att fly. Hur gör man? Du vill inte mer vara beroende av män för ditt liv. Män som misshandlar och utnyttjar dig.
Valet är enkelt. Du väljer prostitution. Ett uselt val kan tyckas men när man känner dig ser man någon typ av logik i hur du väljer dina val.
Du ligger med män för en liten peng. En peng som kan ge nästa fix. Skitig och hemsk känner du dig.
Du berättar att du är som i en kokong när du har män som köper dig. Du kan se dig från ett tredje perspektiv när du ligger där. Medan männen förnedrar dig är du inte ens närvarande. Det är som att du är helt avstängd. Ingenting kommer åt dig.

Inte ens de män som inte betalar berör. Män som slår dig under eller efter samlaget berör dig inte. Haglen av förnedrande ord rinner av som ingenting.
Kondom används när och om det finns.
Att suga på deras stolthet är något som även det slutade vara äckligt. Otvättade organ som smakar av urin spelar ingen roll det är bara göra. Att även få den i bakdelen är normaliserat. Ingenting är tabu. Du låter det ske. om och om igen och dag ut och dag in. Allt för det vi skulle se som växelpengar. Växel pengarna är den betalning du får, den betalning du är värd. Du får veta att du är ful, vidrig och äcklig så varför skulle du vara värd nått mer? .

Du berättade att om du fått en krona för alla gånger dom skrikit HORA till dig hade du varit miljonär.
Allt utstår du för en fix. Allt sker för nästa fix. En fix som gör att du kan glömma. En fix rätt in i dimman. En fix som är din enda fristad.

Åren går och du hoppar från trapphus till trapphus. Från en gränd till en gränd. en bra natt kanske på ett härbärge men dom är få.
Ingenting finns som är ett hem. Dina aktiviteter sker i bilar och på t.ex. toaletter.
Du sover gärna på bussterminalen eller på toaletter. Där även du tar emot män.

Det är så smärtsamt att höra dig berätta. Du är ingen berättare så för att förstå behöver man höra mycket uppmärksamt. Allt kommer så fragmentariskt och jag inser att de flesta psykologer är nog ganska usla lyssnare. Du säger allt men bara den som kan koda av kan förstå helheten. För det krävs ett engagemang. Man måste vilja höra och förstå.

hela du är fragmentarisk och någon direkt personlighet är svår att avgöra. Vem är du? Vem är du egentligen?
Det man hör som bankanden av en slägga på metall är smärtan. Smärtan är intensiv och hela tiden närvarande, genom varje ord som andas den.
En annan sak som andas är avskyn och hatet. Hatet mot själv och hatet mot ett system som vänt dig ryggen. Det upptar så mycket av samtalet. Allt det destruktiva måste man kunna avkoda för att se mönstret av allt som gått fel.
Du är bitar Thess. Bitar är du av vad som en gång var.
Hela din personlighet är som ett 5000 bitar pussel av svart. Allt är i fragment och att hitta igen vad som är du tycks omöjligt.

Att bara etablera ett förtroende i en sådan sargad själ är på nått sätt ett arbete som jag inte ens vet om det går.
Du har alltid en bakdörr öppen men jag tänker att eftersom du kom till mig har du själv öppnat dörren. Du sökte kontakt och du ville berätta. Du ville berätta om dig, om ditt liv och vad du varit med om.

Du hade inte själv verktygen att författa, inte heller fanns orden. Du hade inga anhöriga eller vänner att dela ditt liv med. Så kanske det fick bli en okänd främling som blev den som fick bära berättelsen av dig vidare.
Vårt första samtal bryts många gånger då du är på ett tåg men fragemten fortsätter komma och timmarna går. Tillslut börjar en liten bild komma om vem du är.

Du fortsätter med att berätta att män som du ligger med är allt från skitiga knarkare, drogande invandrare till vanliga svenssons, ja vanliga familjefädrar som vi känner som Svenssons. Jag är chockad men enligt Thess är det tydligen någonting med att utnyttja en levande trashank och att man får ut nått av det. Förnedrande sex där chansen att upptäckas är minimal. Allt för att sen gå hem till frun och ungarna som ingenting.
Fy fan tänker jag och jag mår så illa. Jag blir arg och samtidigt gråter.
Att en flicka ska behöva utstå detta är inhumant och det är emot allt jag är och står för.
Hur kan man som man göra detta mot en annan människa? Jag mår fysiskt illa vid tanken.

Vid denna tid var jag ännu kristen och jag fick en rejäl tankeställare vid nästa berättelse. En lördagsnatt hade hon blivit utnyttjad men när drogerna började avta på senare delen av lördagens natt så fick hon svår dödsångest och i paniken kunde hon inte andas. På tågstationens toalett var det inte långt från en EFS-kyrka. I henne fanns kvar att klockan elva är det Gudstjänst.
Du tänkte att om jag går dit finns en lösning. Ett hopp finns.
Du gick som du var i din smutsiga tighta dress som knappt dolde något av dina behag. Du var utmärglad och smutsig och ännu påtänd av droger men stegen gick mot kyrkan bestämt. Den smutsiga gestalten Thess kom tillslut fram och ett hopp var tänt. Mötesvärden på plats tog dig åt sidan. Du kan inte komma in i kyrkan så här. Här kläder vi oss modest och din klädsel är inte värdig. Det ser ut som du druckit eller tagit droger och det är inte passande i Guds hus. Men du är välkommen åter en annan dag när du har mer kläder på och är nykter. Avvisad från Guds hus, Avvisad även från Gud. Nu kunde det inte bli värre. Det hade varit bättre av honom att säga att du ser ut som en hora. En knarkande hora ser du ut som. Det hade hon skydd mot. Men att bli avvisad av Gud? Det smärtade på djupet.

Just den händelsen tog så hårt på dig. Du hade ett hopp att Gud, den perfekta skulle bry sig. Du hade någon typ av hopp om att Gud skulle åtminstone vara på din sida men inte ens han vill ha dig. Det blev spiken i kistan.

Orden du berättar för mig om vad du anser om Gud och kyrkan vågar jag inte skriva ut.
Men säger att hatet är totalt.
Har nog aldrig hört någon som mer föraktfullt berättar om kyrkans män än Thess.

Under veckorna som följde blev våra samtal fem till antalet. Fem långa långa samtal under nätter där du är i smärta jag nog aldrig upplevt berättar om dig.
Ibland någon gång om sänder kunde jag nå dig på messenger. Men med korta svar endast. Dock svar, ja svar som gav mig tecken på liv. Kände på mig att du var på upploppet.

Jag kände mig maktlös inför dig. Jag skulle önskat att jag kunde hjälpa, men hur? Eftersom du är så trasig och så manipulativ skulle jag blivit utnyttjad för allt jag äger.
Det går inte, jag har inte de verktygen för att kunna hjälpa.
Systemet går inte. Ingen bryr sig. Ingen hjälper. Kyrkor nej. Anhöriga går inte heller för det finns ingen där som ser eller bryr sig.
Det är omöjligt var tankarna i mig. Det enda jag kunde göra var att ge ett perspektiv. Jag kunde lyssna. Jag kunde finnas utan krav. En vän fick det bli. En vän som inte skapar ännu mer besvikelse. En vän som inte utnyttjar. Jag avvisade heller aldrig dig. Ingen rejection.
Jag förvaltade det pundet jag fick och såg det som en ära att få lära känna dig. Att våra vägar korsades och att du för en kort stund blev en slags vän till mig såg jag som en ynnest.

Kan inte låta bli att tänka på hur fruktansvärt orättvist allt är. Om man tycker Auschwitz är brutalt känner man inte hur livet för en flicka som Thess är. Nej Hennes liv var nästan 39 år av lidande. Ett lidande vi andra har svårt att greppa.

Thess var en flicka som alla andra flickor med hoppet om normalitet. Om hoppet av kärlek och en vilja att leva som vilken av oss andra som helst.
En flicka som på alla sätt önskade väninnor och ett liv i trygghet.
Thess hade som alla andra drömmar. Drömmar om att resa eller köpa kläder. Drömmar om killen med K. Drömmar om barn. Men allt krossades med start från födelsen.
Allt togs ifrån dig och ingenting av det andra flickor drömmer om kom din väg.

Jag vet inte om du hann bli 39 eller inte. En dag var rösten borta och ingenting hördes mer. I månader försökte jag då och då. Jag fick till slut höra att du tagit en spruta i armen av allt för stor dos. Det var den dosen du talat om länge. Kanske var det dax nu när din historia åtminstone var berättad.
Det kallades överdos. Jag ser det som ett självmord. Det är ett mord av själv jag på nått sätt kan förstå. Jag dömer dig inte. Tvärtom förstår jag precis ditt val.

Jag ser inte dig som en knarkare. Jag ser dig inte som prostituerad. Jag ser dig inte som psykiskt sjuk heller. Jag ser en flicka. Jag ser en dotter och en vän. Jag hade gärna fått en dotter som dig. Kunde jag göra om allt och om jag hade Guds makt skulle jag önskat mig en dotter som just dig. Då hade jag vårdat om dig och kramat dig hårt. Du hade fått känna kärlek och värde. Du kunde få bråka och agera ut. Trygg hade du varit då. Ja trygg som ingen annan hade jag sett till att du var.
Du hade fått drömma och även såklart tycka illa om mig när jag förvägrat dig att ensam åka på Roskilde som tonåring.

Jag gråter och ler samtidigt när jag tänker på dig och ditt öde men när jag låter min fantasi flöda om ett alternativt liv för dig orkar jag genom all smärta. I fantasin kan jag bygga ett annat liv för dig och det får mig att le. Vi äter glass och din mörka humor får mig att skratta. Vi sitter på kanten av en brygga för att se båtar komma och vi ser båtar som far. Solen är på väg ner och värmen från solen är ännu tryckande. Där skrattar vi och vi har det bra. Du ler tryggt och all din forna skönhet är ännu kvar.

Jag hoppas att du har frid nu Thess. Ditt liv kan tyckas helt meningslöst men det är inte helt utan mening. Du gav din berättelse. Den har utan att du vet givit mig en läxa för livet. Jag bär med dig och den visdom det medfört så länge jag lever. Så på nått sätt låter jag dig leva vidare men utan smärta. Din närvaro är ännu med oss i många kommande år.
Du lever tryggt nu med i min historia och jag får äran att berätta för andra om dig genom mig.
Den världen som hatade dig får nu del av din kärlek genom mina ord så att kanske nästa lilla flicka kan få chansen att må bättre, må bättre när du berättar om hur illa det kan gå när ingen ser eller hör.
Kanske kan någon flicka få en liv i myllan av din död.
RIP Thess.