“Var snäll med alla du möter på väg upp för stegen, för du kommer möta dom även på väg ner för den”.
Orden fastnade i mitt inre. Det var min högsta chef som smyckade det första mötet jag besökte på företaget med den visheten, en vishet som kom att bestå inom mig.
Jag kom att lära mig även att om två personer står i en grop, en grop som är bilden av den existens vi har här, där vi alla på olika sätt lever i en grop. Livet är inte en enkel existens, här i denna låga frekvens där vi befinner oss.
Där nere i gropen finns en stege. Stegen är lång nog för att ta sig ur gropen men endast en kan ha stegen. För att göra detta jämlikt måste stegen delas i två lika delar så båda får en för kort stege. Ingen av personerna i gropen kan nu ta sig upp men dom har åtminstone varsin lika lång stege.
Samarbete var nyckeln som skapar frihet. I Tyskland glömde man sam före arbete och inom socialismen var det viktigare att kapa stegen än att hjälpa människorna att nå vidare.
“Den som reser sin stege för brant faller ofta för ända”
Det gäller att inte ta sikte för högt och att nå för långt. Bättre att ta låg risk och sikta säkert. Din stege är den längd den är så ingen mening att nå högre än den kan ta sig.
“Vill man klättra upp för en stege måste man starta på första pinnen”
Denna klokhet är för att få oss att inse att vi även måste ta ett steg i taget. Vi kan inte tvinga oss på mer steg än vi klarar av. Varje steg är där av en anledning. En visdom som berättar för oss om livets gång. Varje del av livet är ett av pinnarna på stegen som måste tas.
“Bokhyllan är den bästa stegen”
Klokt sagt av en okänd. Den stegen är ovärderlig för den som vill nå vidare i livet måste göra det med kunskapen. Mitt folk går under i brist på kunskap är ett av de kända citat vi har från bibeln. Hosea 4:6 står det just dessa ord av klokhet.
Bördor av skuld och misslyckanden är tung att bära på men kunskapens trunk är lätt.
Jag älskar bilden av en stege i visdomens prosa. Just en stege är ett enkelt föremål som vi haft med sedan starten av vår existens. Den är så enkel och så vacker. En stege är viktigare än hjulet som upptäckt. Den får vara med i klokhetens panteon gång om sänder men har inte fått just det eftertryck som hjulet har.
Stegen består av två lika delar trä på varsin sida och tvärslå mellan och utgör som enda medel i en primitiv värld att du kan komma upp.
Där har vi nog grunden av visheten. Att kunna nå högre, att nå ett högre mål.
Stegen påminner om vår begränsning. Vi är den vi är och vi kommer inte ifrån det. VI är där vi är och vi kan inte ändra det. Vi vet inte varför vi är eller vart vi ska. Det vi kan är att se våra begränsningar. Genom ett enkelt verktyg kan vi alltså nå en högre plats. Stegen får oss att kunna nå den. Vi kan nå högre upp genom att resa stegen, men inte för brant så vi faller om ända. Vi måste börja med en pinne, den första pinnen för att strax ta en pinne till på vår resa. Att vi ens skapade stegen kom från att vi använde bokhyllans kunskaper för att sno den samman.
Genom vänlighet kan vi möta vår omvärld. vi möter den på vägen upp och faller vi ned så är det de vänliga gester vi gett som dämpar fallet så vi kanske inte slår oss fördärvad.
Jakobs stege i bibeln är en bild av att en stege är det som förbinder människan med himlen och himmelriket.
I drömmen såg han en stege som ledde från jorden ända upp till himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den.
Den stegen har gett många tankar som gett såväl musiken sitt och balladen sitt. Genom text och musik har vi blivit påmind om Jakobs stege, stegen ut från denna värld.
Allt börjar med kunskapen, som sen leder till arbetet att slå stegen samman och sen reser vi den varsamt för att sen ta första steget.
Denna bildliga stege är den som startar inom oss.
Resan till himlen sker inom oss. Stegen är insikt. Stegen är förståelse. Stegen är verktyget inte målet. Stegen ska resas inom för att vi ska kunna klättra och börja en resa uppåt. En stege är inte ämnad för att stiga ner utan upp. Vi ska i färdriktning upp. Upp från hålet där vi föds.
Vi är född i ett hål och i det hålet är vi till den dagen vi klättrar mot en högre höjd.
Steg kommer även det av stege. Att stega och att gå är även det på samma lika vis att färdas mot ett mål. Synd som beskrivs i bibeln är ett underligt ord. Ordet betyder direkt översatt “att missa målet” men i sin grund är det en pil i sin bana. Bågen är spänd och pilen är riktad och måltavlan är längre bort.
Födelsen är bågen och den släpps och pilen far i sin bana mot ett mål. Om pilen missar målet är det synd. Om den träffar tavlans mitt är det fullträff.
Jag kan aldrig se på en stege igen utan att även se en spegel på mig och påminnas om min egen resa i livet. Jag påminns av arbetet jag är här för och det arbete som är jag. Resan och målet. Jag vet inte och kommer nog aldrig heller se eller förstå vad det är. Det jag kan är att påminnas om att jag ändå måste. Det gott nog och en start.
Jag har en stege som står utmed husväggen och jag har valt att inte ta bort den just för att varje gång jag går ut så ser jag den och påminns av den. Den står som ett monument av arbete för att predika för mig om att hålla mig i min bana och kämpa för att nå den mittpunkten på tavlan på andra sidan.