Satte ett streck för varje andetag

Som ledde längre in i ensamheten 

Hjärtat slog som en trumvirvel i bröstet

Kommer inte ihåg hur många streck

Det blev som ristades in i själen 

För tiden har suddat ut spåren 

Eftersom de inte va djupa nog

Men ärren i hjärtat finns kvar

Även om tiden suddat ut de värsta 

Kvar finns minnen av smärtan 

Både den på insidan och utsidan 

Medan andetagen har blivit lättare 

Och hjärtat blöder inte längre