Att sitta på en stol
sedan väckarklockan gol
och glo ut genom fönstret
för att förstå vardagsmönstret
och pränta några rader
om livets charader
kan jag ju göra
om du lånar mig ditt läsaröga.

Ibland ligger det när till hands
att gå till fots om man färdas till lands,
men för det mesta är jag ute och cyklar
utom när en förkylning
likt en kall avhyvling,
har satt sig i kroppen
och knoppen
eller jag blivit av med mina nycklar
och måste stanna hemma
i Beethovens eller behovens femma.

Det är många som dör nu,
det förstår man ju,
kändisar och doldisar och vanligt folk,
och en del är sjuka och en del är friska.
Det är som vanligt med andra ord
i vår idag gråmilda, gråtmilda Nord,
om jag skall göra mig till tolk
för det s.k. nuläget eller fiska
i de djupa vatten
där hajar simmar i natten.

Jag har ju via mina almanacka
äntligen börjat fatta
att det är höst,
men vindarna talar ännu med mildare röst,
Meteorologerna har dock sagt
att det blir kallt i allt snabbare takt.
Träden står snart nakna
också i min del av landet
och jag kan nog sakna
sommaren - och vill backa bandet.

Hur som helst skall det väl bli
något slags höst med väntad frenesi,
där stormarna tjuter
och vindmölleägarna njuter.
Skånsk höst och vinter
brukar smälta samman
till något grått
utan den fröjd och gamman
där skidan den slinter
och det rimfrostar så smått.
Nej, den lott som vi har fått
är att det blir grått
och skymning hela dagen
om inte riksdagen ändrat grundlagen.

Men det blir ibland kallt
och en isig vind drar ned
med besked och fryser allt
till något slags arktisk tundra
så jag kan till slut undra
om elen skall stängas av
och vi sjunka ned i köldens grav.

Men det är kanske inte så långt till vår,
ty tiden kommer när den går.