Nere på havets botten
Med syrefattiga lungor
Igen
På havets botten når inte solljuset ner
Kolsvart, beckmörkt
Vet ej vilket håll jag ska gå åt
Omgiven av mörker
Det atmosfäriska trycket är överväldigande
Tyngden krossar mina axlar

Men jag är lugn

Jag har varit här förut
Jag är härifrån
Jag föddes här
Men det här är inte mitt hem
Det är jag säker på
Ilskan tar över mig
Det ofantliga ursinnet
Varför är jag tvungen att vara här?
Isolerad, frysen
Medan andra badar på havsytan
Med solsken som värmer deras ansikten
Omgiven av en bländande utsikter

Fan så heller

Jag ska visa dem
Jag ska visa världen
Att jag är att räkna med
Att jag förtjänar allt det där
Och jag ska ta allt det där
Ingen förtjänar det mer än mig
För ingen annan tvingas leva i mig
Ilskan gror
Ursinnet fostras
Jag finner styrkan i adrenalinet
Jag böjer knäna, djupt, allt jag kan
Tar ett sista andetag
Och trycker ifrån

Jag lyfter
Upp mot ytan
I en hastighet som ingen någonsin kommer att tro på