jag vacklar gatan fram
full av ensamhet

blicken flackar rädd att någon ska se
vinglar runt med ett ryckigt leende på mina läppar.
ett tappert försök att dölja.

ramlar. smärtan slungar mig till marken.
sätter säg grensle över mig, vägrar flytta fören jag lovar att göra som den säger.

jag lovar..

vältrar mig i mina egen spyor. spyda av för att jag är så äcklig
och full av ensamhet

reser mig upp på vingliga ben.
får konstiga blickar när jag föröker agrumentera mot mig själv

går gatan fram som är kantad av monster och demoner som rycker i mig.

sväljer några Atarax för att sluta skaka och glömma att jag finns

hjälper inte.

tar några till och för säkerhets skull tömmer jag armen på blod..