Åldern står kring oss
i alla sina ansikten,
i drömmens skyltdocksimitationer
av gamla arbetskamrater, krumma,
anfäktade, anlupna, ankomna,
inbromsade;
deras oåtkomliga anrop stumma
i sina tystnader;
munhålorna obebodda
som neandertalarnas grottor

Vi var ju fordomdags så ymniga,
men tunnar ur
på utsidan av vindögda samtider,
dragna till vår spets,
gränslandade, bleka
i anamneser och diagnoser,
tankarna kramlande
i krankkrackeleringarna,
vapenskåpen uppbrutna;
vardagarna,
säsongsvaccinerade,
retirerande med sina handeldvapen
in i sagoskogarnas dunkla demens,
geriatriska, kalenderbitna, värkmedicinerade;
årsbarn med efterkrigstidens Dagermangarage,
tillspillogivna
i samlade slutfaser
bakom panoptikonpalliativens palissader;
fyrtiotalister nerklivna
från egocentricitetens antropocentriska piedestaler,
reducerade till livsformer,
kaffet kallnat,
intellektualismen vittrande
i nutidens stirrbligande telefonterrorism,
som övertagit Ginsbergs femtiotalistiska
televisionshypnos
i lättledade Masadaappar,
fulfamlande i hjärnornas belöningscentra,
medan framtider, fåmälda,
med brinnande ögon,
svävar
över Nämforsens ristningar