En förryckt äldre man sitter på en stol

Denna man spelar galen och sjuk

För att kunna leva som en eremit

Och slippa ha med andra att göra

Han förlorade förståndet alldeles

För tidigt i sitt långa liv

Hans ödmjukhet har övergått

Till sturskhet inför Herrens skapelse

Han säger till oss i bestämda ordalag;

”Skrik inte åt jordens undergång

Bli inte arg på den som är förryckt”

Han fortsätter att mala på;

”Tids nog har du kommit på

Din egen visa i denna sång

Som du försöker sjunga

Hela dagen lång”

Han kan inte låta bli att fortsätta

Och han frågar näsvist;

”Vad ser du hos andra annat än

Sådant som är påhittat

Av din egen inbillan?”

En man som han träffar motvilligt

Frågar honom denna fråga;

”Varför lever du som en eremit?

Om du bara ser fel hos andra

Har du då inte dig själv att klandra?”

”Nej jag kan kritisera och klandra andra också”

Svarar mannen den andre

”Varför ska man klandra och kritisera andra?

När man kan uppskatta, berömma och uppmuntra dem”

Säger den andre mannen

”Om någon mordhotar mig och utsätter

Mig för ett mordförsök är väl det

Klandervärt” säger den ene mannen

”Det har du rätt i. Man ska inte berömma

Och uppmuntra ett mordförsök.

Sånt Är värt att klandra och kritisera”

Säger en man till den andre

Och himlen den fortsätter att förtunnas ut

Trots det samtal de två haft

Taleptox Skrev

Den 20221212

<+>