Den solitära ensamheten biter sig isande fast
i benmärgens konstgjorda havsbassäng

I en trolsk evergreensaktig träsklik sumpmark
djupt inne i det natursköna vinterlandskapet
vid det innersta skärgårdens havsband

står två klena björkstänger med de vissna lövverken
omslingrade kring varann längs den blöta marken
likt det nyförälskade fuktiga ungdomsparet
som aldrig bör säras på

De i själen solitära tu
står på blöt fastfrusen mark
växer sakteliga upp som en guldgjuten spira

emedan istapparna glöder i skymningsljuset
utefter bergkammens myskgräsgröna mossa