Regnbågen splittrades
färgkaskader de tunnaste skärvor
singlade som flingor
över högen av ansikten, grå
och hopvikta, som påstod
vi båda glömt

drömvandraren lade örat mot jorden
hörde kvinnan som ordade "det blev inte vi"
och sorgen böjde ryggen
skärvor trängde genom hennes kropp
ljuset omgav henne
gav henne regnbågens kraft
och i skenet från svallvågorna
väljer vi överlevandet
det första som nödvändigt

balanserar vi på linan
över de djupaste raviner
om det behöves