Livet är en sällskapsresa
med oss i vagnen får vi sällskap
människor av olika kulör
Där finns de som liknar oss
och de får oss att växa
men så delar vi även vagn
med de som får oss att krympa
De brukar vänta på uppbrottssignalen
kan de vara släkt med gamen
och ser en god avans
av det som blev kvar efter
gästabudet

kanhända jag är en stygg flicka
men vi blir som de vi umgås med
har därför tagit för vana
att skriva några rader från klostret
där är rogivande och fåglarna sjunger
alltid så där skönt
som balsam över såren
för att orka måste människan
sömma och laga skarvar hela