Det vanvårdade oälskade barnet satt i sin kolsvarta garderob och intalade sig maniskt
att hon inte fanns till. Pappa var euforiskt apatisk och mammas totala likgiltighet blandades med vodka och stesolid. Familjens hyfsat lyckade fasad var på något underligt vis övertygande och intakt. Flickan gick på olika nätdroger så idag såg hon skära elefanter flyga uppe i taket som citerade Karin Boye. Det var middag och föräldrarna låtsades som vanligt inte om att deras dotter existerade. De pratade om saker som flickan inte förstod någonting om på engelska. Mamma la på ett stor portion som flickan naturligtvis inte orkade äta upp och då blev det handklovar resten av dagen vid TV:n som sände bingolotto uppesittarkväll som flickan avskydde. imorgon var det julafton och den enda julklapp som hon förväntade sig var ett rejält kok med stryk. Det finns säkert barn som har det mycket värre tänkte flickan. Den första julklappen hon fick var en hink med iskallt vatten medan hon försökte sjunga med i julsångerna på stereon. Mamma och pappa var på sitt allra hemskaste humör och julafton blev en existentiell katastrof. En dag i det otäcka januari så låtsades flickan vara sjuk och stannade hemma från den vidriga skolan.
Hon tog en näve LOVE nätpiller och hällde bensin i hela huset och tände på så att det brann ned till grunden. Lycksalig beskådade hon branden och gapskrattade. Men mamma och pappa bara sade att det där var väl ingenting, har du inte något bättre att komma med? Flickans liv blev en enda lång serie av fiaskon och katastrofer i olika misslyckade fosterhem. Livet kan vara hårt och svårt för många människor men man måste tänka positivt och optimistiskt när man sitter på en allmän toalett och trycker i sig en patron heroin. Upp med hakan och var glad bara och lägg av med din jävla självömkan. Vi sjunger bättre och bättre dag för dag, bättre och bättre dag för dag!