De som gömde sina mörka ansikten med svarta kappor var de som skingrades i gränderna.
Folket i grannskapet vaknade av flickrop.
Ack, gatorna var fyllda av dem som tog sin hacka och yxa och sa att detta var en razzia.
Elektriska ledningar sprack med ett åskslag.
Blixtar lyste upp de mörklagda stadens torg.
Medan människorna i staden lämnade sina hem halvsovande,
Marken under deras fötter började skaka som en vagga.
Folk viste inte vad som händer
höga byggnader började luta.
Det var som om tiden hade stått stilla och det blev en konflikt mellan de svarta kapporna och stadsborna.
När de svarta kapporna rusar genom stadens gränder,
De lämnade kollapsade byggnader där de passerade.
Medan de flesta av människorna i staden, som inte kunde hålla jämna steg med denna hastighet, stannade kvar under ruinerna.
Många av dem sprang omedvetet på sidogatorna.
De svarta kapporna som lämnar ruinerna bakom sig när morgonen kommer och solen skiner,
De drog sig tillbaka bakom det högsta berget nära staden.
Nyheten hördes från hela landet.
Radio- och TV-kanaler berättade att vissa städer i fjärran hade blivit plundrade av svarta kappor.
Medan tidningarna publicerade bilder på kollapsade byggnader skrevs det att mänskliga röster kom från underjorden.
Myndigheterna förklarade mobilisering och uppmanade alla som kunde hålla ett vapen till krig.
Alla som säger att detta är århundradets krig, som aldrig har skådats förut, är dåliga för fronten.
De sa att tiden är dagen för att läka sår.
Det är dags att hämnas på de svarta kapporna.
Och de sa mycket mer och började jobba.
Det är på väg att byggas upp mot det större kriget som kommer.