Dom vuxna hånskrattar åt barnet, kväll efter kväll, månad efter månad, med
en utstuderat grym jantelag som fräter hål på självkänslan och själen.
En kväll tänds en stubintråd inuti det sargade barnet som brinner i tio år
då hon exploderar i ett besinningslöst våld.
Följden blir att femton elever och tre lärare på hennes skola skjuts ihjäl.
Men det är vardagsmat i Sverige, folk förskräcks några dagar
men sen är det glömt, samt att 1400 personer tar livet av sig i
Sverige varje år, vem bryr sig?
Det är som det är bara.
Folk älskar och är besatta av våld
så länge det inte drabbar dom själva.
Likgiltigheten är en sorts själslig cancer.