När kunskapens fågel
landar på universitets tak
blir den förstenad
en vacker kropp fångad i rörelsen
lämplig som tyngd för byråkratiska rutiner
eller som symbol
för etablerade doktoranders
framtida karriärer

Fjodor Dostojevskij skriver i feberheta natten
sover till klockan två på dagen
sätter sig vid samovaren dricker te och äter bröd
läser den ena tidningen efter den andra
tar en promenad i Petersburg
äter middag för att åter sätta sig för att skriva

Jaakko Seikkula upptäcker via Bachtin
Dostojevkijs sätt att skriva
den eviga polyfonin av olika röster
myntar begrepp som
monologisk monolog:
högtidstalen och de döva föreläsarna
monologisk dialog:
läkaren som låtsas lyssna för att diagnosticera
dialogisk dialog:
det levande samtalet som tar sin egen väg

Eleverna går ur föreläsningssalen
sätter sig för att fika
en rörelse uppstår när orden landar
en rörelse av lyssnande och reflektion
en rörelse i dig som blir rörelse i mig

Den förstenade fågeln
på universitets tak
får plötligt röst och vingar
svingar sig mot mot cafeterians golv
där ljudet av glada skratt
blandas med intima dialoger
pickar med glädje upp smulorna
från kunskapens samtal