04.50
Hon vaknar uppe i Stora Drömskeppet,
antingen av sig själv,
kroppen som ett found object,
eller av väckarsmartphonens rysliga brutaliteter,
kroppen som en hastig ready-made

Jag ligger på sidan om, bort från hennes purfärska vakenhet,
in mot bokhyllan, fullastad, på några decimeters avstånd,
som ett stycke gammal drivved på Itakhas strand, gungande
i de skvalpande ordalydelserna från nermojnade stormar under horisonten,
mängder av sömn kvar att ta ut

Det svaga, bleka fladdret från hennes tysta telefon
när hon ligger kvar och försiktigt kollar hästnyheter
är som återskenet från en mordbrand
på en grannfastighet,
där jag ligger i halvsömn och utmålar

Efter en liten stund häver hon sig upp,
svänger sig ut
i utrymmet mellan sin drömsängssida och väggen,
helt naken,
och ansluter fotsulorna till det kalla golvet
i en pliktskyldighetens nära-döden-upplevelse av rang;
tar en tunn jacka av sin krok, sveper den om överkroppen
och drar ihop den i ett snabbt, kornknarrsljudligt drag
på blixtlåset, ZZZIPP! - som lämnar ändan stiligt bar,
stiger om Drömskeppets fotända, ut i övre hallen,
tillsluter den dittills öppethållna sovrumsdörren
bakom sig, om mig,
och sjunker nerför trappans tvärbåge
till kattens ivriga hunger i köket
och de snabba morgonhästrutinerna därute

05.45
Jag vänder mig lite hädan och dädan i Drömskeppet
på övervåningen,
medan allt sker någon ANNAnstans

Hon kommer in, hämtar sin jobbväska,
stiger ut på bron under sovrumsbalkongen,
tar tag i ytterdörren och dänger igen den med kraft,
för att få den i lås

Huset skakar till

Hon går över gårdsplanen,
och strax hörs det utifrån kylan
hur hon låser upp det tunga hänglåset på garaget,
tar tag, och skjuter upp den tunga porten,
går in
och kopplar ur motorvärmaren

Jag hör motorn gå igång,
och bilradion börjar tjattra nyheter

Hon backar ut, stiger ur, går tillbaka till garageporten,
drar ner densamma och skjuter hänglåset i läge
med en metallisk smäll

Nyheterna rinner ut över gårdstunet som en förorening,
men dämpas plötsligt när hon sätter sig bakom ratten
och drar igen dörren

Uppe i Drömskeppet hör jag bilens backringla
över gården, in mot vagnslidret,
för att komma i avfartsläge,
och hur den glider förbi huset, och plötsligt,
med hela huset som dämpare,
knappt hörs alls,
på vägen nerför allén till landsvägen,
och jag är människoensam i tystnadens tidiga morgon
(katt och hästar är ju omkring mig, liksom alla fåglar
i träd och vid automater, och ett par ekorrar
plus den mer sällsynta räven);

men kroppen mitt hela spelrum,
rummet kroppens spelrum,
huset rummets lekplats,
trakten husets hemort

osv
osv
osv


och dagen begynner så småningom så sakteliga sin uppstigna beslutsamhet
med Olivier Messianes ORAISON från 1937 på Spotify