Liggande
i den litterära morgonstundens Stora Drömskepp
här uppe i den karga Norrbottenvintern,
föresvävar mig understundom min juridiska hemtrakt
nere i Sörmland - småstaden Nyköping -
som ett tidsfördrivande, romantiskt kulissbygge
i en teateruppsättning;
hela stadsmiljön, tydligast in mot centrum,
vagare längre ut i ytterområdena;
ett kunnigt, mångtidstypiskt arrangemang
av rekvisita,
i en båge klara minnen historiskt spända
mellan polerna Stora Torget och Nyköpingshus välhållna rester,
pappfigurerna föreställande de viktiga berättarna
Carl-Arne Hornberg och Håkan Norén
uppställda vid decenniers rika utgrävningar ,
medan tidningsmannen Per Klangs bistra wellpappsavbild
står i entrén till Södermanlands Nyheter
med 50-kronorshonorar att dela ut till påköstående kåsörer,
fast kulturredaktör Anne-Marie Gedda i nådig pappkopia
försöker göra de unga diktarämnena på 1970-talet modiga
och orealistiska i sina förhoppningar,
eftersom realism i dylika situationer inget annat ger
än en alldeles för tidig, ångestfylld skrivkramp,
långt innan insikten växer att kärlek och författarskap mognar,
passionerat och briljant, när man inte alls bryr sig,
när man slappnar av och låter det som sker ske,
och det bästa infinner sig när man tänker på annat,
när ingen tittar, när man måste skriva på servetter
eller i sand eller snö,
såväl sin adress som lysande skaldestycken,
och ur Anne-Marie Geddas mjuka visdom
och kärlek till de som försökte,
har en myckenhet väl värt vunnit erkänsla

Kartongkopior av olika tiders versioner
av mig själv
och mina vänner
och stadens alla konstnärer, skribenter, tidningsfolk,
styresmän, alkoholister, köpmän och lärare står uppställda
vid stora bildskärmars bilder av Göstas Konditori, Kumlins,
Princess, Weiders, Mecka, Expert Radio & TV vid Torget,
Broddmans, Jacks Cykel och Bobergs Cykel

Forssén (Forsse Fladder) och hans butikschefskollega
Sven-Erik Wiberg,
som sålt mig månget fortfarande fungerande,
står porträtt vid platsen för Expert Torget

Lasse Bus, som köpte min Puch Florida 1966,
är en i den mängd personligheter
vars röster sinat, vars originalitet tystnat,
för länge sedan eldats, jordats, och mer eller mindre glömts,
som står upp i denna teateruppsättning
bland en hel stads kulisser, karaktärer, original
och envisa vardagskämpar ur så många decennier,
På Östra och Västra Storgatan,
inne på Bally Bowling
eller på korta tobaksinköp i någon av Toblers tre små butiker

Camilla Gripes kraxande skratt uppe i far Haralds f.d. atelje
ligger och skallrar
över Händelmusiken och vinflaskslamret
i den realistiska ljudsättningen av pjäsen,
och ett knivkast därifrån, över Repslagaregatan,
sitter en nynnande Maria Gripe med Elvismanuskriptet
medan Carl-Gunnar Tryggs upp-i-falsett-farande höjande
till skyarna av Brechts och Weills Tolvskillingsopera
skär genom rivningslägenheten på Skjutsaregatan sommaren 1969,
när han vrålar så det hörs långt nerför gatan:
“Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral!”,
inte långt från min rivningskvart på Skjutsargatan 28,
där rörradion står på med veckans Er Mozart
och poeten och allkonstnären Sune Karlsson sitter på en köksstol
bredvid den sjaviga sängen där jag ligger och röker pipa,
och högläser för mig ur D. H. Lawrence essä
om Herman Melvilles Moby Dick,
och en dag 1970 står Emanuel & Dellaree uppseendeväckande
och omeddelade i mitt kök när jag kommer hem, intet gott anande,
hastigt avresta från New York efter nationalgardets mord
på fyra Vietnamkrigsdemonstrerande studenter på Kent State University,
skildrat i Crosby, Stills, Nash & Young's OHIO;

“Tin soldiers and Nixon comin'
We're finally on our own
This summer I hear the drummin'
Four dead in Ohio”

deras pappfigurer fasttejpade i det slitna golvet,
en 1970-version av mig själv förvånat gläfsande

Teateruppsättningsfantasin
får fortsatt ta form,
medan jag sträcker på mig
i det kalla sovrummet i Norrland,
i sovsäck, under täcken,
och återgår till Marcel Proust
och avslutet av del III, Kring Guermantes
i På spaning efter den tid som flytt