John Mason övertygade sin flickvän, Judy Sands,
att som bröllopspresent ge min blivande hustru Judy Spangenthal
och mig
en massiv tvåbandsutgåva
av Prousts På spaning efter den tid som flytt,
i juli 1978,
då vi vigdes av en Justice of the piece
i källaren till The Records Building i Dallas, Texas,
för det facila priset tio dollar,
inom skotthåll från den plats vid Dealy Plaza
där John Fitzgerald Kennedy femton år tidigare
tagits av daga

Det var ingalunda ett utslag av givmildhet,
eller för att han trodde vi skulle uppskatta gåvan;
nej, han insisterade på den för sin egen skull,
för att slå oss i huvudet
och själv framstå som en riktigt stilig ung intellektuell
i den amerikanska Dinky Toyskulturen;
snickra på sin egen självaktning
och sitt grundlösa rykte som litteratör och diktare;
ta andan ur vår läslust!

Mason såg inte att jag lätt genomskådade hans bleka ränker,
hans fattiga anslag,
och inom mig log åt den förmätne dilettanten,
beklagande hans betydligt mer begåvade flickvän

När Judy och jag året därpå flyttade till Sverige
på obestämd tid,
lämnade vi Proust åt sitt öde, oläst,
hos vår gode vän Jonathan B. Ross i Dallas,
tillsammans med lite annat gods,
som vi avsåg att hämta upp vid ett senare tillfälle

Det gjorde vi 1980,
i ett försök att återetablera oss i USA

Vi hade bestämt oss för Phoenix, Arizona,
och på vägen från mina judiska svärföräldrar Louis & Bessie
i Baltimore, Maryland,
stannade vi en natt hos Jonathan i Dallas,
där vi lastade våra deponerade ägodelar
- bl.a. den feta Marcel Proustupplagan -
i vår sexcylindriga Chevy Nova,
som vi nyligen köpt begagnad i Baltimore,
innan vi körde vidare västerut
och via ett gäng vilda motellnätter
tog oss till Phoenix via Tucson

Vi hade begränsade tillgångar,
och när det visade sig besvärligare än vi förutsett
att skaffa jobb och etablera oss i Phoenix,
sålde vi Chevroleten och bokade flyg tillbaka
till Sverige

Vi skänkte en del av vårt bohag till ett par indiankvinnor
som vi träffade på en tvättinrättning (laundromat)
Bland de grejorna fanns Marcel Prousts storverk,
vår baktankade bröllopspresent från John Mason och Judy Sands,
som nu kanske står, dedicerad till mig och Judy,
på något reservat i den amerikanska historien,
många år efter Judys död, i min egen ålderdom

36 år senare – 2016 - var jag på väg på en ombyggd landsvägscykel
med en påkopplad enhjulig Topeakcykelkärra,
från Niemisel, nordost om Boden, ner till Nyköping i Sörmland,
då jag i den lilla tätorten Strömsund, där jag slog upp tältet
på campingplatsen,
vandrade in till centrum,
där jag upptäckte en sällsynt välhållen och välförsedd bokhandel,
som förstås ägdes av en fullgången bokälskare och eldsjäl

Där fann jag en attraktiv serie novellsamlingar,
som jag bläddrade igenom; varje utgåva en enda novell
Ett av häftena innehöll en novell av Marcel Proust;
Mme de Breyves melankoliska sommar,
som jag betalade för och omedelbart satte mig att läsa
i en park mitt i Strömsund,
på en bänk i skuggan av trädens lövverk,
som rörde sig lättjefullt i solljuset och vindens ryckiga nycker

Där och då tändes Proustelden i mig,
och den glödde sedan svagt några år,
tills den 2022 – 42 år efter bröllopsgåvan i Dallas -
bröt ut i full kraft
när jag – uppväckt av novellen från Strömsund -
införskaffade På spaning efter den tid som flytt
i svensk översättning av Gunnel Vallquist,
och som jag i skrivande stund traverserat till slutet av del III;
Kring Guermantes