De flesta ”kristna” eller ”troende” utgår ifrån intellektet (tanken) och teorier i stället för den goda själens naturliga insikt. Eftersom de saknar ett varande i den goda själens naturliga tillstånd tvingas de till att försöka tänka fram svar som vi i ett naturligt tillstånd redan vet svaret på utan ansträngning.

De har separerats från den naturliga insiktsförmågan. En korrupt själ vägleds därför av intellektet (tanken) och gissar sig till sanningen genom att rapa ut vad tanken säger som sanning, utan att på djupet förstå om det stämmer eller inte.

Detsamma gäller ”ateister”. Det är ingen skillnad på de flesta ateister och de flesta kristna eller troende eftersom deras själar är onda. Deras själar är onda därför att de är fyllda med och drivs av hat och oförlåtelse.

Ingen som har hat och oförlåtelse i sitt hjärta lever medvetet och känner därför inte Gud. Gud är den kraft som vi är förenade med när vi är öppna för sanningen och insikten som kommer därur. När den kanalen är stängd kan vi inte se sanningen och försöker i stället med mimik härma eller dölja sanningen, vilket bara skapar fler lögner som vi förvirrat irrar omkring i. I lögner hittar vi inte sanningen.

Tillståndet liknar en uttorkad ”konstnär” som stjäl sina skapelser från andras verk för att han själv inte är fylld av skaparandan. Det går att vägleda denna falska konstnär till, och peka ut var, den kreativa strömmen har sin källa. Men med igenväxta öron förvandlas dessa vänliga ord till grymma vålnader och den förfriskande sjö som skimrar rodnande under solens gåvor liknar mest en stinkande kärrmark.

En korrupt själ vill inte se sin egen spegelbild. För i samma stund ser de sitt falska jag och dör. Det gamla jaget var en tanke som målade en nidbild. Personen som tanken övertalat vilsna själar om att de är var en chimär. Allting gott är för dessa vilsna själar ont, för det goda går emot deras onda natur. Det är ett angrepp på deras persona, som är ännu en skapelse av intellektet (tanken). Det är endast när sanningen tränger in som de verkligen kan se och höra, men för att det ska ske måste lögnen upphöra.

I ett medvetet tillstånd är förlåtelse och icke-hat det uppenbara tillståndet att leva i och insikten förkunnar oss om varför. Denna förkunnelse sker inom oss genom insikt, inte i tankeintellektets teoretiserande värld.

Insikt om allt detta är inget som går att överföra intellektuellt. Tecken och texter överför inte andens rena språk. Det krävs en gudomlig översättare. Det krävs andlig insyn och andligt varande för att verkligen se. Om du försöker förstå orden med hjälp av enbart tanken kommer du aldrig att inse vad det är du inte ser. Och eftersom de ”intellektuella” inte har utvecklat den andliga synförmågan och hörseln hör de inte svaret i tystnaden och går genom världen blinda och arga som låtsaskristna och låtsasateister.

* * *

Sjön skimrar och ler,
men dystra tanken ser

bara barmark och kärr,
sår och gamla ärr.

Döva öron,
blinda ögon.

Grymma vålnaden
visar sanningen.

Källan till brunnen
förenas i strömmen,

men bruset är
för vilsna anden

bara buller.
En chimär.