Om man mår riktigt dåligt så måste man som en ansvarstagande vuxen person ändå försöka övertyga sin omgivning om att man mår riktigt
jävla bra.

Om man inte är ung, rik, snygg, berömd med ett otroligt högt självförtroende så måste man ändå försöka bete sig och verka vara det.

Om man inte kan simma så måste man ändå försöka låtsas som att man kan det för allas bästa.

Om man sitter på en svårt tillgjord och krystad bröllopsmiddag och håller på att dö av tristess och schizofreni så kan man bara inte åka hem och supa sig full, nej man måste på svenskt manér hålla god ton och min så att man verkar vara äkta överlycklig och tacksam.