ur Lyrik för dårskapens prisgivning
En ödmjuk man IIHan vägrar erkänna andras betydelse Så pass ödmjuk är han minsann Gamla vänner förnekar han i blindo När de senare träffas på stan Våld föder våld så resonerar han När han bevittnar några som slåss Han frågar sig varför människor är så arga? Och skriver om det i sin dagbok Han ringaktar varje kvinna och anser Att mannen ska bestämma allt de gör Han förnekar att han har varit gift Och bryr sig om sitt rykte mer än andra Eller också har han bara glömt bort De människor han en gång umgicks med? Nu får han leva singel och ensamen För hans hustru har flytt honom till annat land Och tagit med deras barn till ett annat liv Imorgon kan han vara död och bortglömd Så resonerar han i sin ensamhet Han har mest bara sina litterära preferenser Och att vi lever i en apokalyptisk tid Så slutar han sina dagar när han i fruktan För döden somnar in i gammal ålder Ty han älskar sitt liv mer än annat
Taleptox Skrev Den 20230429 <+> |
Nästa text
Föregående Taleptox |