Det är två kilometer fram till jetmotorerna
som slås igång
ute på Skavsta;
metallröret packat med kroppar,
inbundna,
i sittande ställning,
alla, för sig, upplysta
av ett par ögon på en hjärna,
de flesta fyllda av London;
någon rekapitulerande avskedets morgontidiga
samlagande

Det är två kilometer från mitt uppvaknande
fram till de vrålande,
vibrerande jetmotorerna,
Pratt & Whitney,
heta, oresonliga, bärsärkande
i teknikens berusande emfas;
accelerationen nerför startbanan
ett kraftigt tryck i däggmänniskoryggar,
tills vibrationerna med ens tystnar
och fält och skogar och sjöar rasar iväg
åt alla håll,
som ringarna på vattnet,
som en oemotståndlig tanke,
som förbjudna åstundanden
som inte låter sig undanhållas
utan kräver allt, visar allt
inom världens horisonter;
som ett kättjefullt förverkande
av varje gudom,
här i det sjungande röret,
penetrerande himlen
i det karaktäristiska samlagsintrånget;
himlen vilt savande,
planet vrålande av vällust,
medan, långt bakom och nedan,
dessa ord samlas, på rad,
till en gemensam ansträngning
- en ordanhopning -
purfärsk och kåt
i lördagsmorgonens retreatbas;
visioner av brekande kvinnolår
alltmer hallucinatoriska i poetens föreställning
medan jetmotorerna försvinner
i det avlägsnas ormväsande
bortom Jordens krökning