Jag älskade dig så mycket, jag skulle göra allt för dig. Men du kunde inte göra allt för mig, du kunde inte ens trösta mig när jag var ledsen, men jag fanns alltid där för dig. Jag gav dig kärlek som jag inte ens gav till mig själv, jag ville alltid ditt bästa, men fick aldrig nåt tillbaka, förutom ett brustet hjärta. Du tog iväg min glädje, och det enda jag har kvar nu är tårar som rinner ner från min kind varje kväll. Jag försökte kämpa in i det sista, men du kunde inte ens kompromissa. Nu är mitt hjärta brustet, och kärleken är borta. Jag försöker leva som vanligt, men det slutar alltid med att jag minns dig som igår. Även fast jag försöker glömma, så känns det som inristade sår. Jag önskar att jag kunde förstå, men det är inte lätt när du bara valde att gå. Jag gjorde allt jag kunde, men din kärlek var för svag. Därför kan jag inte förlåta mig själv, att jag var så naiv att ha låtit det gå så långt, att mitt hjärta nu har brustit i tusen bitar.