Ekorren satt i rönnen, skulle tjuva frö korn, mata barnen något som alltid jämt har pågått. Liten dos, och till hannen skulle ta men inget fick med sig där mor på gården skrämde bort honom.
svängde sig med ludna svansen.

Hannen får sig leta kottar och gno och gneta sig, till att till förnöjas, samman i fröjd som i att böjas. Intet av nötter, röra i honan som vill förföras, bli i sina egna skor att skala nötter bära barn.

Barnen har blivit vuxna ekorre honan som hannen har givit nåd att, i förlåta skratta och att gråta på deras ekorrarnas vis. Intill grannen invid bord räknas nu paljetter gjord för att överleva vintern.

Granens barr, att samlas in mat för magar, värmen skinn, barr varandra klia ryggen.

/Sången som jag tar mig frihet i att göra om med egna ord kan komma att bli i flera som i versar som i kvinter som terser om och om…..
..Ja kors i taket än tvärs på vers och vers på tvärs att göras om i vaket…./

Copyright Glitträ