första vågen kallades Miranda
den andra för ingenting
även om livet vacklar på sin spets
väljer hon att visa sig, sprida sig

i värme
under trä, i en bar
och med tungan intorkad och smal
ser jag henne varsamt skala av
allt jag tidigare valt

om det är en ny kärlek som kommer
eller något hon kravlar sig ur?

så hittas det hittas alltid sovandes, till slut
bara en armlängd in

inuti ett litet, deformerat

organ