Solen går ohjälpligt upp
över mina rädslor,
som samlar sig
som dvärgarna runt Snövit

Ljuset är vasst,
åren skaver i känslorna som grus i skorna

De riktigt stora händelserna skuggar
som molnbankar,
tornar som bergsmassiv i ögonvrån

Rädslorna väser och mumlar

Jag lyssnar till Rainer Boesch
på en gammal kassettinspelning från 1994

Jag tror jag minns ungefär vem jag var