-Mamma jag mår jättedåligt, jag har ångest.
-Men du som har så mycket att vara glad för, alla presenterna på din födelsedag och dina kompisar och att du ska åka på kollo snart.
-Men mamma pappa tog ju livet av sig på min födelsedag och jag har inte fått prata med nån.
-Men lilla vännen pappas självmord var väl inte så farligt, det är något som händer vuxna då och då och är absolut inget att ha ångest för.
I den här familjen så är vi starka och glada.
-Jag vet att pappa var ett totalt slutkört vrak men han var i alla fall min älskade pappa.
-Vi ska inte prata om pappa mer, han är bortglömd och har aldrig existerat och gå
ut och lek med dina kompisar du din överkänsliga och otacksamma unge.
-Men mamma jag känner mig så konstig i huvudet, allting går runt, runt, runt.
-Det är ingen fara, imorgon ska vi åka upp
på stan och köpa nya kläder till dig tills den underbara skolavslutningen, ryck upp dig nu.
-OK mamma du vet ju alltid bäst.
-Mamma älskar dig, har du sett mina stesolid? Pojken tar sitt basebollträ och slår sönder alla fönsterrutor i radhuslängan för det är det enda han kan göra för att överleva den här katastrofen. Socialen kommer att hjälpa honom. Mamma hamnar på en psykiatrisk klinik.