Ihopkurad.
Varken mer.
Eller mindre.
Infångad i glasbur.
Utan fåglar.
Utan fjärilar.
Utan liljor.
Tårar av vit porslin rinner.
Inte längre.
Bara tystnaden.
Är en annan verklighet.
Täcket värmer mig.
Jag smälter till att bara vara.
Jag.
En stund.
I taget.
Andas.
Saknar beröring.
Så innerligt.
Äkta.
Sårbart.
Tröttheten väcker mig.
För att sedan somna igen.
Plockar sju sorters blommor.
Som om sommaren redan vore här.
I min fantasi.
Där är jag fri.
Vill inte förlora.
Igen.
Jag blundar.
Och färdas.
Över havsrosa moln.
Under smultronblått hav.
Och ingen.
Och ingenting.
Kan hindra mig.