Det hålls sammanträde
i mitt huvud,
maskarna mumlar,
väljer sina ord väl
och sen bara gapar de,
lipar om nåd
och ”snälla ge henne
ett nytt ordförråd”

Det är ett jävla upplopp i min kropp,
maskarna har krälat,
formaterat sig enligt
formenlig ritual
och till sist
skrikit mitt namn.
Det måste vara viktigt,
som att återvända från de döda.

Det är precis som att återvända från de döda.