.
.
modernismens plötsliga övergång
i post-demokrati har inte skett
utan idogt beslutsamt piedatär
i nihilismens sekulära farsot

med förnekelse av andra värden
än de tidernas intermittenta
taktfasta attentionspåminnelser av
kulturens påtagliga plåga anger

av krig korruption och övertramp
innerligt i en tydlig sekvens
av osynlig hand orkestrerat
förnekat inte minst publikt

ingjuter med prästens egna ord
latent amnesiskt inslag av död

för oss andra en kvällslig seans
till trots i hopp om annan godhet
avse välkomna jordens ännu bästa tid
ännu osagt hopp kräver myrans insats