Det jag gömmer för andra och när jag är själv, det jag gömmer mig bakom. Spegeln reflekterar ett ohyggligt ansikte, som hysser denna obekväma sanning. "Vem är du?" "Vem är jag?" Är jag ansiktet eller det bakom? Vad finns bakom..
? Något som ibland gör ont men oftast känner ingenting. Är jag köttet som klär mig, kläderna som klär köttet, statusen som kläs av samhället? Ser alla dessa saker men samtidigt osäker på alla dessa ting.

Jag gömmer, min otillräcklighet, mitt vemod, min utbrändhet, och min sorg, och flaskan går kluck, kluck, kluck från min mun. Dessa rosa läppar...