Nu skall jag berätta om Lisen, den lilla
som just börjat lovet och levde sin drömvärld
en yrhätta, yster som löv i en vindpust,
med fötter som dansade dagarna fram

Vid aftonen fann hon en man på en sten
och tyckte förfärligt synd om densamme
önskade att hon till hjälp kunnat komma
att hon fått vara stor, stark, heroisk

Då skulle hon kanske ha nått med sin hand
och han skulle kanske ha tagit den
I säkerhet hade hon fört honom sedan
och kanske betalt biljetten till bussen

Den ensamme såg bra uppgiven ut
och aldrig på tiden skulle hon glömma
hans luggslitenhet eller säcken intill
och inte den grönglans hon tyckte sig se

Först när hon gått blev det liv i den tyste
Ur säcken lyfte han upp sin fiol
som ville bli spelad, och han spelade vackert
på stenen i bäcken, den sjungande, vilda.



17/6 2023