Tar mig upp på på bussen och visar min biljett. Busschauffören tittar på mig med misstro. ”Kunde du inte gått på tidigare med jag väntade i kön av andra bussar?” Jag blir svarslös. ”Du är för lat förstås!” Vad skall jag svara på det?

Resten av resan mellan Göteborg och Borås pågår en dialog i huvudet med argument-motargument, argument-motargument mellan mig och chauffören.

Jag pendlar mellan barn, vuxen och pensionär.

På busschauffören plats avlöser personer varandra som pappa, förskolelärare, fritidspedagoger och grundskolelärare.

Var finns de ord och den mening som gör mig skamlös glad och lycklig?