Längs med stenmuren,
precis där solen sänker sig
blir hon stående

Hon låter solstänket leka
klart över det som är hon

Hon vänder hemåt innan
myggen finner det som är hon

Hon lämnar en vidunderlig
utsikt ännu en kväll

Hon väljer glädjen som bor
i hjärttrakten och stegen
bär henne lätt mot natten