Längtan.
Efter den där speciella känslan.
Bekräftelsen, intresset och intimiteten.
Även fast jag inte njöt av det i stunden,
så är det som ett sug inuti mig fortfarande.
Som saknar den där kicken.
Av att dras till män, även fast jag inte ens kände attraktionen,
och har aldrig gjort.
Så känns det ändå, så bra att göra något jag inte ens ville göra.
För annars hade han lämnat mig.
Min egen ovilja tände jag på. Tillslut.
Som du också gjorde, sorgligt nog.
Mitt medvetna lämnade min kropp under de minuterna.

Två år senare,
och det känns fortfarande som om jag är utom mitt skal.
Utnyttjad. lämnad och ensam kvar för att kunna bearbeta traumat.