Känslan av ensamhet, även när man är omgiven av människor.

Djupa konversationer med vänner, ändå så vet de inte 80% av vem jag är egentligen.
Smärtan av att mina bästavänner har ”bättre” bästavänner som de klickar mer med.

Jag är nästan två decennier gammal och har alltid känt mig så ensam i slutet av dagen.

Den stora frågan, är det mig problemet eller felet ligger hos? Eller är det andra som inte tar tiden till att lära känna mig och uppskatta mig för den jag är?

Så många olika sidor av myntet, ändå blir jag inte klokare.