Att vara kåt på sympati är som att pissa ner sig på vintern,
det är varmt och härligt i stunden

men sen kliar det och känns jävligt obekvämt.
Att motta sympati känns endast bra för egot.

Processen när man försöker att inte ständigt söka sympatin känns lika obekvämt som att ta reda efter man pissat ner sig.
Visst känns det jävligt bra när man tvättat sig ren och satt på nya kläder?

För så bra känns det också när man slutat mata egot med den där smörjan.