För mycket ordning på orden mina.
De vill som varken dansa, hoppa eller sprattla.
Håller sig aspigt rispiga och tryggt trista i sin linda.
Utgör ett grådisigt skimmer, nej, inte skimmer, töcken.
Ett dammigt ordtöck-täcke över min själ,
över min bossanova-libido,
över mina drömmars flykt,
åååå över mitt oändliga ändamål.
Ett tråkspråk, bedövat som av en kladdig knölpåk.
Fy bubblan vad orättvist att ordorderhorder tillåts släcka
mina heta bränders längtor!