I halsen samlas små klumpar
av ogråtna tårar
lederna stelnar i saknaden
efter dina fingrars beröring
musklerna sörjer värmen
av din hand.

Livet går på sparlåga.
Livet är i nedan.
Pusslets tid är över.
Ingen spänning, ingen förväntan.
Jag söker skydd av
sömnens förtätade glömska.

Sorgen är inte grov,
inte stormig.
Sorgen är ett töcken,
mjuk och snäll
men förödande.
I det tysta, finstilta.

Dagarna kläms ihop
till lövtunna veckor.
Åren staplas på varandra.
Klockan tickar
i sin stilla gång.
Nedräkningen pågår.