Undermålig personal inom
psykiatrin. Man beskådar dem
och ser att det lyser i fönstren
men ingen här hemma.
Jag är inte galen det är du som
är det säger sjuksköterskan
till patienten, det är du som lider
av paranoida tvångsföreställningar.
Sjuksköterskans röst och blick
är kalla som is och hon tycker att
det är så skönt och praktiskt att
få ur sig sin aggressivitet på jobbet.
Hon avskyr sin man och sina barn
också och befaller patienten att
gå och lägga sig. Patienten har
varit inlagd 20 gånger på tio år.
Hela hans omgivning är godtycklig
och kärlekslös och njuter av sitt
dåliga samvetes vrede och hat.
På en psykiatrisk avdelning så
så är man bara där. Vård är det
inte att tala om. Doktor Dryg
har rond ibland men det är inte
mycket till möte och samtal.
Örebro är en mardrömslik plats
men visst finns det en hel del
undantagsmänniskor som lyser
i det kompakta mörkret men det
är inga som patienten känner.
Han får inte rätt diagnoser och
således inte rätt mediciner för
doktorerna har inte tid och resurser
till att göra en grundlig utredning.
Patienten ligger på sitt rum och
lyssnar på The Cure och Joy Division
precis som för 40 år sedan, nästan
ingenting har hänt honom på 40 år.
Livet pausades 1983 då han blev
mycket allvarligt psykotisk. Hans
omgivning hatade honom för att han
var så sjuk och skyllde allt på dem.
Korridorens is är tunn. I TV-rummet
sitter några patienter som också de
gett upp för mycket länge sedan.
Att inte ha något riktigt liv och att
inte få den vård som psyket skriker
efter. Samhället har blivit så mörkt,
kallt och hårt. Inte alls konstigt med
allt detta våld som blossar upp bland
barn och ungdomar. Varför skaffar
folk barn? Doktor Dryg verkar inte må
bra han heller. Hela psykiatrin har gått
på grund för längesedan. Kärleken
skulle kunna hjälpa många men var
är kärleken? Vi går fram och tillbaka
i korridorer och hela kliniken är som
ett rymdskepp, ett Aniara, vi vet inte
varifrån vi kommer eller vart vi ska.
Att hitta orsakerna till det dåliga måendet
och till diagnoserna finns inte pengar.
Samhället bryr sig inte nämnvärt och
tycker att Kalle anka-psykiatrin fungerar
ganska bra. Suicidtalen är inte så farligt
höga. Tänk positivt och optimistiskt.
Patienten återvänder hem till sin otäcka
gravkammare. Det finns alldeles för många
galna individer där ute. Man ser i deras
ansikten att det lyser i fönstren men ingen
är hemma. Det är kärleken som är satt
på undantag för den är inte ekonomiskt
lönsam. Är du lönsam bäste psykpatient?