Tillståndet på planeten var i mångt och mycket skräp. Folk som hade bestämt sig för att åka och handla mat på ICA Nära åkte någon helt annanstans rent tvångsmässigt rakt ut i skogen i en längtan efter att äntligen hitta hem till sitt ursprung kärleken. Folk ville inte befinna sig i samhället och världen och protesterade genom att köra bil på fel sida av vägen. Själv så går jag runt min stuga motsols 30 varv fullt övertygad om att det kommer att förändra mitt liv radikalt tills jag är i toppform. Döden per capita. Sorgen som slungar våra medvetanden i en annan riktning än vad zombiefolket har en aning om. Vi går hand i hand genom stan. Vi som älskar varandra så mycket. Döden som observerar oss avundsjukt. Det är julafton och vi går hem och äter varsin semla. Det är så skönt att leva. Träden slickar himlens sötma.