Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Publicerades första gången 22-02 -20


Sanningen

Jag gick en promenad utan mål
kom fram till en å
böjde mig ner
och såg mitt glittrande ansikte

När jag reste min upp
stod en gammal man
med vitt skägg där
”vad såg du i vattnet” frågade han
”sanningen om mig själv”
svarade jag med ett skratt.

”Följ med mig” sade han allvarligt
”så skall jag visa dig något.”

Jag tvekade ett tag men blev nyfiken.
han såg snäll och trevlig ut,
det var ljust och mitt på dagen
och människor här och där.

Vi gick på en ringlande gata
med kullersten och låga hus
och kom fram till ett litet torg.

I ena ändan på torgen stod en bänk
”kom så sätter vi oss där”
sade han och pekade
”så skall jag berätta sanningen
om verkligheten för dig.”

Vi gick fram till bänken
men innan jag hann sätta min ner
såg jag en liten mässingsskylt
böjde min ner och läste
”ljugarbänken.”




Fri vers (Prosapoesi) av Kungskobran VIP
Läst 77 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2024-01-30 11:51



Bookmark and Share


  Margit Grell VIP
Intressanta tankar kring speglingen av "jaget"!
2024-02-05

  Marita Ohlquist VIP
Texten får mig att fundera på hur vi ser sanningen om oss själva och omvärlden.
2024-01-31

    Lena Söderkvist VIP
Den var minsann finurlig. En härlig historia.
2024-01-30

  Blomma-Stjärna VIP
bra där - hajar till
och
tänker till;
kanske är det först när man är fri att ljuga
som man blir fri nog att närma sig
det som är sant (sant för en själv - vem annars?)
2024-01-30

    Sefarge VIP
Livet är ibland paradox-artad
Tänk att man då o då kan få
höra sanning ifrån en ljugar
-bänk av alla de ställen?
;)
2024-01-30
  > Nästa text
< Föregående

Kungskobran
Kungskobran VIP